Ja va ska man säga? Mycket och mer än det kan hända på ett år.
Om någon hade berättat för mig i början av 09 allt som skulle hända och inte hända så hade
jag nog inte trott ett ord av vad den sagt!
Saker som ja inbillade mig själv var inte alls som jag trodde och jag gick från
botten till toppen helt omedvetet.
Det har jag nog mina vänner och tacka och alla andra som betyder. Speciellt de som
visade mig vad en bästavän innebär och vad det betyder att verkligen finnas där för någon.
Att folk kan försvinna vet jag men hur fort och obemärkt det kan hända hade
jag ingen aning om. Plötsligt står man där rakt upp och ner och livet förändras inom bara några
veckor.
Jag hade en vän, en gång bästa vän, som nu inte finns kvar och hur mycket jag än
förnekar det så saknar jag ändå hur det brukade vara. Vissa saker iallafall.
Men då kommer man till stunder då man inser att ibland måste man gå vidare och än hur
mycke de bra stunderna övervägde de dåliga.
Men jag märkte att ibland går saker och ting före och ibland så räcker man helt enkelt inte till.
Livet är hårt mot de hårda brukar det låta men de håller jag inte riktigt med om.
Jag har fått lära mig att inte ta något för givet utan förebreda mig för det värsta. Och visst det
kan vara bra vissa gånger, men inte alltid, för då kan man inte riktigt kalla det att leva.
Att börja lita på någon som krossade ens hjärta i tusen bitar var en omöjlig grej har jag alltid trott.
Visst ärr finns alltid kvar men man lär sig förlåta och gå vidare. Svårare än så är det inte. Än fast
man tappar tron och hoppet på sig själv ibland.
Och att band mellan människor kan vara så starka har jag aldrig ens kunnat inbilla mig.
Vissa personer som alltid och aldrig betytt något har fått en stor del och jag är så tacksam över
alla fina stunder. Jag hoppas det alltid kan vara så här. Och ja hoppas jag kan ge lika mycket
till er som jag får. För det är ni verkligen värda!
Det var bara lite tankar från i år. Hoppas ni fattade iallafall några ord av vad jag skrev.
Tack och godnatt!